Vi sätter oss i tidsmaskinen med Nike Superfly

"Tänk dig en papperstunn fotbollssko som är uppbyggd av tunna trådar". Det var Nikes presentation av Mercurial Vapor Superfly som revolutionerade marknaden 2009. Fem år senare har Nike lanserat sin fjärde generation av Superfly och målet är närmre än någonsin. Vi tar en snabbspolning och kikar närmre på samtliga fyra generationer Superfly.

De största skotillverkarna i fotbollsbranschen har under många år fokuserat på att skapa skor som inte bara kan sparka på bollen, utan också inkluderar element för flera olika aspekter av spelet. Ett nyckelord för många har varit fart. Det hela började med den första Mercurial som lanserades till VM 1998.

Skon blev på många sätt en milstolpe för den utveckling vi kunnat bevittna under de senaste 15 åren. Elva år efter Mercurial debuterade var det dags för Nike att presentera sin dittills lättaste fotbollssko med en vikt på endast 185 gram. Den gick under namnet Nike Mercurial Vapor Superfly.

Revolutionen bestod av många olika detaljer. Det mest märkbara och synliga var att Nike valde att inarbeta deras Flywire-teknologi i ovandelen. Teknologin var avsedd att ge en så tät passform som möjligt. Trådarna fungerade ungefär som kablarna på en hängbro. De förankrades i snörhålen och gick ned längs sidorna och in under sulan så att hela skon smekte sig runt foten när snörena stramades åt.

På så sätt säkrade Nike att fotbollsskon kunde ge stöd där behovet var som störst. Genom att använda Flywire kunde Nike bortse från tunga material som tidigare hade varit nödvändiga för att ge samma stöd. Den tunna Teijin-ovandelen var den tunnaste någonsin på en fotbollssko från Nike.

Genom att utesluta överflödiga material lyckades Nike sänka vikten på skon enormt. Men det som hade störst betydelse för den låga vikten var utan tvekan sulan som var tillverkad i kolfiber. Även dobbsystemet var utvecklat för att ge optimalt grepp i underlaget och således maximal fart.

Ett år senare var det dags att utveckla revolutionen och Nike skapade Superfly II. Mycket passande så skulle VM hållas i Sydafrika samma år och Cristiano Ronaldo var Nikes största affischnamn för både turneringen och den nya skon.

Återigen hade Nike valt att användas sig av Flywire men efter feedback från spelarna så ändrade man placeringen och antalet trådar för att optimera passformen. Den nya generationen hade också kolfibersula men den största nyheten på Superfly II var dobbsystemet. Här hade Nike nämligen valt att skapa något helt nytt.

Nike hade nämligen grävt djupt i statistik från VM 2006 där det visade sig att under de 63 matcherna fanns hela 845 tillfällen då spelarna tappat fästet. Det var i snitt 14 gånger per match och med det i åtanke utvecklade Nike ett dobbsystem som skulle ge utökat grepp i underlaget. Resultatet blev NikeSense som var två dobbar som förlängdes med 3 mm vid behov.

Sedan gick det återigen bara ett år innan Nike var redo med den tredje generationens Superfly. Av de tre utgåvorna hade denna minst förändringar i förhållande till sin föregångare. Nike verkade helt enkelt vara tillfreds med modellen från 2010 och uppdaterade bara små detaljer.

Utöver att komma med en ny karaktäristisk design var Superfly III även tillverkade med en aning smalare passform kring den främre delen av skon. Ett kännetecken på Mercurial Vapor har alltid varit den smala passformen. Nikes argument för det har varit att spelarna helt enkelt kan röra sig lättare och göra snabbare vändningar.

Flywire-trådarna ökade återigen i antal för att återigen optimera passformen. Det mest överraskande med Superfly III var dock att skons vikt låg på 239 gram, hela 95 gram tyngre än närmsta konkurrenten Adizero Prime. Men Nike insisterade att farten inte hör ihop med endast vikten utan att det viktigaste är fästet i gräset.

Därför valde man att bevara NikeSense dobbsystemet på Superfly III. De ankar-liknande dobbarna expanderade 3 mm längre ned i underlaget och det var många spelare som var nöjda med just den teknologin.

Efter Superfly III tog Nike en paus från sina superflygande skor. Vi fick nämligen vänta ända fram tills 2014 innan den fjärde generationen lanserades. Men vi måste dock medge att Nike verkar ha spenderat tiden väl. Nya Superfly IV är inte bara ny Superfly, det är ett nytt sätt att se på fotbollsskor!

Med en ovandel i Flyknit och den karaktäristiska Dynamic Fit Collar har Nike skapat en fotbollssko som inte bara tillgodoser behovet om att uppnå hög fart. De har skapat en av de mest kompletta skorna på marknaden. Superfly IV väger in på 193 gram och bekräftar att Nike än en gång bortsett från låg vikt och istället fokuserat på fäste.

Den fjärde generationen har låtit sig inspireras av Flywire, men istället för att använda de välkända Flywire-trådarna, så är skorna utrustade med Brio-kablar som utgör en liknande funktion. Tack vare Flyknit ovandelen är upplevelsen och passformen något helt nytt och barfotakänslan är mer påtaglig än någonsin.

Även undersidan av Superfly IV har fått några uppdateringar. Först och främst är sulan tillverkad med två lager av kolfiber istället för tre, vilket de tidigare generationerna hade. Detta har Nike valt för att sulan ska bli mer flexibel. Även dobbsystemet har ändrats och eftersom spelet ständigt förändrats så är det nya behov för att uppnå optimal fart.

Nike Superfly IV kommer användas av många spelare under VM, men redan på lördag kommer vi kunna se skorna i Champions League-finalen mellan Atletico Madrid och Real Madrid. Utöver Cristiano Ronaldo som naturligtvis kommer snöra på sig skorna under VM så kommer vi även få se dem på bland annat Franck Ribery, Kevin Prince-Boateng och Xerdan Shaqiri.

Nike har funnits i toppen bland lättviktsskor ända sedan 1998 då man lanserade sin första Mercurial. År 2009 skapades den första Superfly och efter det har utvecklingen skjutit i höjden. I år lanseras Superfly IV och det är en av de mest teknologiskt avancerade skorna hittills. Är Superfly IV den mest spännande skon hittills enligt dig?